Just nu är jag typ.... Okej jag är inte ensam, men nästan.
Jag är nästan ensam i världens ände, aka molkom.... Okej det är inte världens ände me det känns väldigt mycket som att det är en liten plats som är avgränsad från resten av världen, det känns väldigt mycket så.
Men klart att det finns folk här fortfarande, men alla är vi upptagna av vår egen ensamhet.
Jag saknar mina klasskompisar väldigt mycket nu, finns ingen i min klass kvar.
Men vi ses ju på söndag några av oss och resten av oss träffas ju på måndag.
Skulle vi till Karlstad då, eller hur var det? :?
Följ min blogg med bloggkoll
Etiketter: avgränsad, avstängd, ensam, ensamhet, gränser, molkom, skola, Sæglópur - Allmänt, värmland
