Samtidigt som det känns som igår så känns det som om det var jätte länge sedan jag pluggade i värmland.
Nästan direkt när jag kom hem så fick jag veta att pappa funderar på att flytta in i ett hus vid havet med sin flickvän.
Tänkte inte mer på det men vi var och kollade på huset idag, det var ju jätte fint och så och har inget emot att flytta bara emot att lämna det hus jag i princip bott i och växt upp i sen jag var typ 2 år. Så många minnen som sitter i dessa väggar och i luften, att andas in och minnas. Det kommer upp orsaker hela tiden varför jag inte vill flytta, även ifall jag inte bott här speciellt mycket alls de senaste åren och i princip inte kommer bo här alls i framtiden.
Men jag ska ju flytta in i mitt eget hem och bilda egna minnen snart.
Bara för att minnena inte finns kvar att ta på så behöver de inte försvinna ur huvudet.
Etiketter: Elegy - Funderingar, flytta, gula huset, minnen, norrland, pappa, Örnsköldsvik, övik
