Zia (Patrick Fugit) bestämmer sig en helt vanlig dag för att rå-städa sin lägenhet och sen skära upp handlederna. Det han kanske hoppades på skulle vara himlen är istället en värld dit alla som tagit livet av sig, på ett eller annat sätt, hamnar. Ett riktigt skit ställe är vad det är så de flesta ångrar att de tog livet av sig men de vågar ju inte göra det igen för då lär man ju hamna på ett ännu värre ställe. Zia träffar på massor av nya personer och även en gammal bekant som berättar att han flickvän tagit livet av sig. Han ger sig ut på en resa för att leta rätt på henne och på vägen träffar han tjejen Mikal (Shannyn Sossamon) som precis kommit dit av misstag och hon hon letar efter någon hom med.
Okej, kolla titeln säger jag bara.. Jag var helt beredd på att detta skulle vara en riktig emo-film, men det var det inte! Det var en riktigt bra film på en jätte bra idé. Fyfan vad drygt att ta livet av sig och hamna på ett skitställe där allt hopp är försvunnit och man inte ens kan le + som jordgubben på toppen så har alla andra där också tagit livet av sig. Härligt skruvad film med ett enligt mig ganska orginellt manus och jag var tvungen att trycka på paus så fort någon kom in i mitt rum eftersom att jag inte ville missa något. Lite smått komisk drama film med ett underbart slut! Bravo, säger jag bara. Varför får inte denna film en femma? Jag vet inte, den var snyggt fotad, bra färgkorrad, hade härliga karaktärer men man blir ju faktiskt lite stel när typ ingen ler under hela filmen, hur härlig den än är. Största anledningen, den känns inte ända in i hjärtat efteråt.
4 av 5 stjärnor
Etiketter: drama, paranormal, surrealism, The Metro - Recensioner
