Tänk att paranoia och rädsla kan övertyga människor så hårt till att tro något att det får dem att må dåligt.
Jag tror nog bara att det är människor som gör sådant, varför gör man så, varför får man sig själv att må dåligt?
Jag har varit där själv med, hör någon säga något och sedan lurat mig själv till att folk är emot mig, hemska saker som att mitt liv ska ta slut i princip, det är hemskt. Men brukar det inte vanligtvis sluta när man får höra att det verkligen inte är så?
Om en person verkligen suger ut ens energi, är den verkligen en vän då?
Oh well, nu ska jag gå och lägga mig... ELLER VÄNTA, jag ska ju till helvetet :) tyckte någon. Better be going.
Etiketter: dagis, Elegy - Funderingar, folkhögskola, Grafik, grupper, klasser, konflikter
